Coach Stina
Kategori: Allmänt
Nu ska jag berätta lite om helgen som varit. I fredags tänkte jag, åh nu har jag lite ledigt i helgen skönt, men här blir det ju aldrig riktigt som man tänkt sig. Lördagsförmiddagen hade jag ledig innan det var dags att bege sig mot Mfilou för en första avspark med fotbollsskolan. Det var väldigt kul att äntligen få komma igång och att få träffa alla barn eller snarare ungdomar, så små är dom ju faktiskt inte. Det blev till att börja med lite sång/dans med allihopa i en stor ring för att sedan dela upp dem i respektive åldrar och lag. Väl indelade i lagen blev det lite spontanfotboll. När jag sen kom hem på kvällen var jag väldigt trött, visserligen hade jag själv inte varit så aktiv men bara att vara i solen gör mig helt slut så det blev en tidig kväll. Det kändes dock inte som det var så tidigt eftersom strömmen var borta och då blir allting så mörkt.
På söndagsmorgonen vaknar jag av att mamman i min familj kommer in i mitt rum för att säga att jag är ensam tjej i huset så jag får laga frukosten själv. Jag förstår först inte om jag ska laga till hela familjen eller bara mig själv men det visar sig att det räckte med att laga till mig själv. Det blev en riktig storfrukost med havregrynsgröt, en halv baguette med stekt ägg och avokado(rekommenderar starkt) och två mangos. Efter denna brakfrukost bar det av mot Alexandra för att sedan bege sig mot en salong en i hennes familj jobbar på och få håret flätat. Det tog mig två och en halv timma att få hela mitt hår flätat men det var det värt, nu hoppas jag att jag kan ha den här frisyren ett tag. Efter flätningen begav jag mig mot Myriam, en tjej som jag träffade för första gången hemma i Lidköping faktiskt, hon var där på besök i somras. Det var kul att få se hur hon bodde och få träffa hennes familj. När jag sedan skulle ta mig hemåt följde hon och hennes systern mig på bussen och såg till att jag hittade en taxi som tog mig sista biten hem, dom skulle promt betala åt mig också, ett bevis på hur givmilda och omtänksamma många är här i Kongo.
Idag hade vi allra första träningen. Jag hade från början trott att vi skulle jobba i magasinet idag och hade inte med mig några träningskläder eller förberett någon träning, därför kändes det lite jobbigt att inte ha full kontroll på saker och ting. Jag längtar efter att ha kommit in i det där afrikanska lunket helt, just nu känns det jobbigt att inte ha full koll på allt, språket gör ju också att det lätt blir en del missuppfattningar vilket jag kan störa mig på men hur som helst har jag lärt mig att i slutändan brukar det ofta gå rätt bra ändå. Träningen gick bra, jag skulle egentligen ha hand om tjejerna men eftersom det inte var några tjejer som tränade idag fick jag ha hand om ett gäng killar på 9-11 år. Dom var väldigt schyssta och respekterade att jag inte alltid kunde förklara jättebra. När jag skulle förklara Kvadraten säger en av killarna: Coach, vi vet! Skönt tänkte jag. En grej som är annorlunda här med hemma är att alla säger coach till tränaren. Hemma säger vi inte direkt ledare Stina eller tränare Stina. När träningen var klar och jag och Alexandra skulle gå till bussen följer tre av killarna jag tränade oss till busshållsplatsen trots att det var åt andra hållet de bodde, nästan som våra egna små livvakter, väldigt gulligt. Den ena killen kan lite engelska vilket inte är så vanligt särskilt inte när man är så liten så han fick det stora uppdraget att komma och säga till mig: Coach Stina, time is up! när tiden var ute. Jag hade förstått om han sagt det på franska också men det var så gulligt när han kom där och sa det riktigt stolt över att kunna den där frasen. När vi nästan var framme vid busshållsplatsen säger han Coach, jag lämnar er här nu. Alltså den killen, han gjorde min dag!
