Att ta en läsk.
Kategori: Allmänt
Haha ja det är faktiskt väldigt kul. Det där med att dricka läsk är något som kongoleserna verkligen gillar, det är något som hör till vardagen helt enkelt. Vart man än går kan man hitta en liten bar eller något ställe där de säljer drickor. Jag ska skriva om förra söndagen eftersom det var en typisk kongolesisk dag och ni kanske vill veta vad som menas med det.
Söndag är ju en av mina två lediga dagar så jag sover ut, alltså går upp efter klockan åtta. Tar det lugnt på morgonen, går upp och gör mig lite gröt och får som vanligt kommentaren: "Ahh Stina, du gillar verkligen gröt". Tja hellre det än bauguette till frukost känner jag. När jag ätit upp börjar jag fundera på vad jag ska hitta på under dagen. Vi hade en ledarmatch jag kunde vara med på men jag kände mest för att ta det lugnt. Jag sätter mig vid datorn och chillar lite samtidigt om jag tänker lite. Jag bestämmer mig till slut för att jag ska dra mig till kyrkan där Arvid skulle vara med och sjunga i en av körerna vilket kunde vara kul att höra. Precis när jag är på väg ropar min "kongomamma" och frågar mig om jag har lust att följa med henne till kyrkan och så nämnde hon något om en fest efteråt. Mamman är med i katolska kyrkan så jag tänker att visst det blir intressant att se hur det är. När vi väl kommer dit över en timma för sent är kyrkan helt överfull så vi får inte plats, det visade sig att det var en dopgudstjänst vilket de bara har två gånger om året och därför är det hejdlöst med människor. Istället går vi och sätter oss i en trång liten butik som precis som alla andra är överfylld med saker, där tar vi oss varsin läsk i väntan på gudstjänstens slut. Jag tänker att vi väl kommer sitta där en liten stund men etfersom gudstjänster här i Kongo aldrig är särskilt korta blev det inte bara en liten stund utan två timmar. Ja tänk er där satt vi i en liten kiosk och jag och min mamma som verkligen är en riktig afrikansk mama(med det innebär bl.a. att hon är stor) delade en liten bänk.
När väl gudstjänsten hade kommit till sitt slut drar vi vidare till ett hem i närheten där släktingar till familjen bor och där ska det hållas dopfest Jag kan säga att det var inget stort hem men trots det fanns det än en gång hejdlös.t med. Jag försökte mig på att räkna men det var väldigt svårt eftersom folk var överallt och ingenstans, men jag kan nog säga att det var en minst 50 människor på samma gång. Jag hamnade bland ett gäng kvinnor och barn som lagade mat så vips stod jag där och fick hjälpa till med matlagningen som bland annat bestod av kyckling, bönor, ris, maniok(vardagsmaten här, en grå/vit deg som inte smakar jättemycket) och saka-saka(en spenatliknande röra som jag har kommit till att gilla).
Jag kan säga att det var många barn som drogs till mig, de sa inte mycket även om jag försökte prata med dem men de kunde inte slita blickarna. En tjej blev riktigt fast vid mig och hängde efter mig vart jag än jag och sträckte försiktigt fram handen för att få känna på mitt blanka blonda hår. När alla hade fyllt sina magar med Maniok, saka-saka och kyckling var det dags för dans för alla barnen. Det var inte direkt så att det var några föräldrar som var tvungna att dra upp deras barn på "dansgolvet" och säga åt dem att dansa utan här kom barnen från alla håll och det shakades som bara den. Jag blev väldigt imponerad av hur rytmiska, graciösa och dansanta alla, även de riktigt små barnen var, de har det verkligen i kroppen. Självklart blev det succé när även jag ställde mig upp och körde några små moves, vad jag än gör blir det ju världens grej.
Tillslut började jag bli så trött att mina ögon helst ville sluta sig så tack och lov sa min "Kongomamma" att det var dags att dra sig hem. Tja vad kan jag säga mer än att i Kongo blir en dag aldrig som man förväntat sig men ofta blir det till det positiva!
