Sitter just nu tillsammans med min familj, alltså min svenska riktiga familj, på vårt hotellrum i Pointe-Noire. Min familj har bara eller jag kanske ska säga redan varit här i en vecka och har hunnit få vara med om en massa upplevelser. Ja det är nog mer än vad jag var med om min första vecka men de är ju inte här lika länge som jag så det är väl tur det. Min familj anlände på flygplatsen Maya-Maya för nästan exakt en vecka sedan nu. Planet skulle landa 18.30 då jag var vid flygplatsen, först vid 20.00 fick jag se dem och jag kan säga att den en och en halvtimman medan jag och Alexandra stod och väntade tillsammans var riktigt pirrig. Så fort vi såg några vita tänkte vi att nu kommer våra familjer men nej det var inte dem.. När vi sedan fick se dem var det riktigt underbart!
På torsdagen fick de följa med mig ut på träningen då både Emmy och Kajsa var med och tränade i mitt 9-12-årslag, snacka om att de blev populära. På fredagen var jag på ett ledarmöte och fick lämna familjen lite ensam, på kvällen umgicks vi med Alexandras familj och var ute och åt. Lördagen var en innehållsrik dag som började med att jag, Alexandra, Johanna och Arvid agerade tomtar på förskolans julavslutning i Alexandras familj. Det var kul men också lite hemskt när vi efteråt skulle ta kort med alla dessa barn och många av dem var så rädda för oss att de grät. Efter detta drog vi vidare till nästa julavslutning på Gothia, fotbollsskolan, där hade det redan dragit igång när vi kom eftersom vi var sena efter avslutningen innan så det var hur mycket folk som helst. Om det nu var som det stod på papprerna var det 218 barn på fotbollsskolan som deltog men det var ju en hel del andra folk som var där bara för att kolla på festligheterna. Det var nämligen sång, teater, gymnastikuppträdande, jag och Johanna fick också väldigt spontant gå fram vid micken och sjunga "Så mörk är natten". Vi hade nämnt innan någon gång att vi kunde tänka oss sjunga men det var inget bestämt så vi trodde inte det skulle bli något men sedan kommer Mouck(ansvarig på fotbollsskolan) och frågar Stina ska ni sjunga? Så så blev det. På kvällen var vi hembjudna till min kongofamilj. Dom hade förberett en riktigt finmiddag åt oss.
Även söndagen blev en tidig morgon då vi åkte iväg till kyrkan där jag skulle vara med och sjunga. Det visade sig att gudstjänsten vi skulle vara med på var i fyra och en halv timma vilket vi inte riktigt var förberedda på men det var en upplevelse i sig och sången gick bra den med.
Så blev det julafton även här i Kongo. Ja under mina 19 år så är det ju definitivt den här julaftonen som sticker ut på alla sätt. Bara det att vi var ute och gick i 30-gradig värme, var de enda vita vi såg och även de enda som firar julafton(de firar ju bara på juldagen här). Trots att det verkligen inte var som vanligt så fick vi lite julstämning trots allt. Vi hade julmiddag tillsammans med Alexandras familj som bestod av julskinka, pasta, ägghalvor med kaviar, fikon, fruktsallad och pepparkakor, glögg, skumtomtar och fudge. Vi kollade även på Svensson Svenssons jul så vi hade det riktigt mysigt. Gårdagen var en vilodag och förberedelser inför avresan idag till Pointe-Noire.
Nej nu blev det lite väl långt här, hoppas ni orkat läsa. Nu ska det spelas lite kort här i lyssnandet till regnet som verkligen öser ner. Ha det bra alla där hemma!
Alltså det stämmer verkligen bra det här med att man lär sig att uppskatta saker på en helt annan nivå när man kommer ifrån dem. Idag har varit en himla go dag. Det började med att jag tog vad som är här en riktig sovmorgon, gick upp vid halv nio. Igår var jag och handlade inför våran svenska måltid jag och Alexandra hade idag och då passade jag på att köpa flingor vilket jag inte tänkt på så jättemycket men när jag såg det i affären fick jag ett otroligt sug och jag kan säga att det var väldigt gott med flingor och mjölk, lite variation till min banangröt som jag alltid gör. Vi hade även massa ägg så jag stekte ägg och hade i baguetten vilket också var otroligt gott. Efter min frukost tog jag det lugnt och satt vid datorn medan jag inväntade Alexandra. När hon väl kom började vi först med våra chokladbollar, sedan fortsatte vi med att laga köttfärssås och spagetti som faktiskt blev riktigt bra. Efter måltiden blev det som sagt lite samtal med min släkt som hade lite tidigt julfirande hemma i min familj eftersom de är här över jul. Sedan passade jag och Alexandra på att lägga oss ute i trädgården och bara njuta av solen, sola är ju något som man inte gör här så det var väldigt skönt. En alldeles perfekt söndag har det varit.
Igår var jag också med om en riktig lyckostund. Det är så att mitt rum har varit väldigt smutsigt det senaste och jag har verkligen inte haft tid att städa, ofta när jag kommer hem på kvällarna efter träningen är jag väldigt trött. Igår hade jag dessutom tvättat så det hade så det hade skvätt en massa vatten överallt och det var en riktig röra. Så jag sa lite på skämt till ena broderna i familjen innan jag åkte till träningen, du är skyldig mig en tjänst-städa mitt rum. Inte trodde jag att han skulle ta det på allvar men det gjorde han. När jag kommer hem finner jag ett skinande rent och i ordning gjort rum. Han har till och med städat mitt skrivbord, lagt saker i fina högar och vikt ihop mina kläder, ja jag kan säga att sådan ordning har det då inte varit i rummet sedan jag flyttade in. Det var riktig lycka det. Sen det att han rotat runt i alla mina saker och tydligen hittat en hel del bisarra saker som han uttrycker det, det var det värt.
Nu ser jag verkligen fram emot den kommande veckan. Träningarna, på tisdag ska vi för första gången ha träning med tjejlaget. Hittils har de tjejer som velat spela fått träna med killarna eftersom det inte funnits tillräckligt med tjejer men nu hoppas jag verkligen att det ska komma många på tisdag. På onsdag kommer ju som sagt familjen hit, det blir väl höjdpunkternas höjdpunkt. På lördag ska vi vara tomtar på dagiset som Alex familj driver och efteråt är det stor julavslutning på fotbollsskolan. På söndag ska jag och Johanna sjunga tillsammans på en gudstjänst, det blir en sång på svenska och en på engelska. Ja jag har mycket att se fram emot den kommande veckan, härligt!
Avslutar med en bild från ett av lagen som jag tränar på Mansimou, mitt favoritställe. Egentligen är det två lag, 9-12 + 13-14 men de brukar ofta träna tillsammans eftersom de inte alltid är så många.
Nu var det ett tag sen jag skrev sist, jag får ursäkta mig för detta. Det har liksom inte blivit så att jag har haft tid till att skriva. Det har varit en hel del på sistone vilket är kul, jag är ju den som hellre har lite för mycket att göra än för lite att göra. Dock har jag också varit väldigt trött, jag är ju ledig två dagar i veckan och eftersom jag inte har någon tid över de dagarna jag jobbar blir mina lediga dagar ganska fullbokade eftersom det är då jag har chans att hitta på saker. Vi har inte heller haft internet hemma på de senaste veckorna vilket jag var väldigt bortskämd med i början så nu gäller det att vara effektiv de tillfällena jag sitter vid datorn. Ja vad har hänt egentligen sen sist då kanske ni undrar. Det har flytit på ganska mycket som vanligt, börjar komma in i en vardag här nu och det är skönt. Nu har vi till och med fått ett schema för vilken dag vi ska vara på vilket ställe, vilket lag vi ska träna och så vidare, tidigare har det sett lite olika ut vecka för vecka. Onsdagar och söndagar är våra lediga dagar numera. Igår var det onsdag och vi hade ett otroligt sug efter pannkakor så vi, alltså jag, Alexandra, Johanna och Arvid ställde till med ett riktigt pannkakskalas hemma hos Alexandra. Det var riktigt härligt, efteråt fick vi dock alla riktig paltkoma så vi blev tvungna att lägga oss ner på marken på hennes altan. Alexandras familj har ett dagis ihop med deras hus så det gick förbi en massa föräldrar som skulle hämta deras barn och det måste varit en rolig syn för dem med fyra mundeles som ligger helt utslagna på altanen..
För övrigt så är det nu mindre än en vecka kvar tills jag får återse min kära familj igen. På kvällen den 19e anländer de hit för att vara här i tre veckor, vi ska då även ta en tripp till Pointe-Noires som är en hamnstad där man kan bada. Ni anar inte vilket sug jag har i princip varje dag här efter att bara slänga sig i en kall sjö så det ska bli riktigt skönt att få kunna bada.
Nu hinner jag inte skriva mer, ha en fin Lucia där hemma, vi har sjungit lite här men det är inte mycket till stämning. Ha det gött!
Alltså jag måste bara få skriva av mig lite, för det jag är med om just nu är så himla häftigt. Jag pratar om något som är ett kärt samtalsämne bland oss svenskar, väder.
Det är söndag, första advent, klockan är 06.41 och jag har redan varit vaken i en timma. Jag vaknade av att det lät som om någon flyttade på en stor, tung möbel på övervåningen. När ljudet sedan fortsatte och bara blev ännu starkare insåg jag att detta inte var fallet. Jag ställde mig och kikade ut genom fönstret och det var ett ganska gulaktigt ljus jag såg, himlen såg otroligt blå ut men när jag kikade åt andra hållet var det helt mörkt. Åskandet och blixtrandet hade redan börjat, det hörde jag och såg genom att mitt rum lystes upp varenda gång det kom en blixt. Efter några minuter var även resten av himlen mörkt grå och regnet öste ner som bara den. Likadant var det i fredagskväll. Man kan verkligen se när ett sådant här oväder är på gång för himlen brukar ofta vara väldigt ljus samtidigt som det är helt mörkt på stora delar av himlen. Det börjar också blåsa, man skulle nästan kunna tro att dessa vindarna kan ta mig hem till Sverige. När vi såg dessa tecken på oväder i fredags gick jag och en av bröderna i familjen upp och ställde oss på balkongen och bara beundrade vädret. Jag är inte rädd för åskan men jag får verkligen respekt för den samtidigt som jag inte kan låta bli att älska den.
För övrigt så har min kompanjon Alexandra gått och fått malaria, inte kul alls. I fredags sa hon att hon började känna sig lite hängig och igår var hon hos doktorn och fick reda på att det var malaria. Igår hade vi möte med alla tränare och då frågade alla mig varför Alexandra inte var där. När jag berättade att hon hade malaria fick jag typ samma reaktion av alla: Haha, hon har redan fått det, snart är det din tur också! Jag blev först lite småirriterad över hur folk reagerade men sen tänkte jag att de flesta här har ju haft malaria en eller flera gånger och att skämta om det är väl deras sätt att inte göra en stor grej av det. Dessutom är det sådana de är, folk har en otrolig skadeglädje här, ni ska bara se hur folk skrattar om någon snubblar. Vem vet jag kanske har en helt annan sorts humor när jag kommer hem?
Nu är klockan 07.07, regnet och åskan har upphört och jag är hungrig så det är dags för mig att gå och förbereda min standardfrukost: Banangröt, mums!
Jag ska spendera nästan sju månader i Kongo-Brazzaville som fotbollsvolontär. Det innebär att jag kommer vara ledare på en fotbollsskola som Svenska Missionskyrkan och Gothia Cup driver tillsammans och har gjort i ca. 10 år. Jag ser fram emot en spännande tid med många nya upplevelser och minnen för livet.
