Mitt liv i Kongo

Här sitter jag på mitt rum och skriver. Det är mörkt, vi har haft strömavbrott nu i en vecka, inget rinnande vatten har vi heller. Det går ju oftast ganska bra, så länge jag inte glömt ställa ut min solcellslampa i solen eller tagit med batteriladdare och mobilladdare till kontoret men det finns ju alltid fotogenlampor och stearinljus i alla fall. Det där med vattnet kan vara lite jobbigare. Fast ibland kan jag skämmas lite över att jag tycker det är så jobbigt. Jag är nog en av få i Brazzaville som har rinnande vatten i hemmet, de allra flesta har det inte och får varje dag gå och hämta vatten i stora dunkar från olika kranar eller pumpar. Jag har ju ändå vatten som jag kan duscha måed bara att jag får ta en skopa och hälla över mig istället för att bara ta kranen och spola. Men ska man leva här så får man lära sig att inte hela tiden ha skuldkänslor så fort man inser hur mycket bättre vi har det i Sverige än många här, det skulle bli väldigt ofta i så fall. Idag t.ex. när jag och Alexandra skulle gå till bussen efter träningen följde några spelare från fotbollsskolan oss. Då sa en kille att han var hungrig och berättade att han inte skulle få något att äta när han kom hem. Jag frågade om han hade ätit något under dagen men det visade sig att det hade han inte. Ändå verkade han vara minst lika pigg som mig och han klagade då inte utan berättade att han var hungrig. Det är så svårt att tänka sig att de kan hända att folk går en hel dag utan att äta medan vi tycker att vi har ätit för lite när vi "bara" ätit tre gånger. Det blev hur som helst några bengier(lite som munkar fast runda som bollar).

Annars tänkte jag skriva om något som jag verkligen kommer sakna så hemskt mycket med Kongo. Det är morgnarna och kvällarna. Det beror nog allra mest på att värmen är så skön då, alldeles LAGOM. Igår söndag så vaknade jag väldigt tidigt som vanligt, innan kl. 6, låg kvar i sängen ett tag men eftersom jag kände mig ganska pigg och utvilad så bestämde jag mig för att gå ut och springa. Det har hänt ytterst få gånger att jag varit ute och sprungit här i Brazzaville eftersom jag oftast väljer att sova ut på morgnarna och på kvällarna är jag ofta trött efter träningen plus att det är för mörkt ute. Det var dock ett väldigt bra val att gå ut och springa, en bättre start på dagen kunde jag inte ha fått. Så himla härligt att vara ute innan solen hunnit stiga särskilt mycket på himmelen och få vara med när staden vaknar till liv. Även om staden kanske varit igång en eller två timmar redan när jag kom ut vid 7 så kunde man ändå känna den där morgonkänslan, jag tycker det känns som att folk är lite lugnare, kanske för att de inte riktigt vaknat till än utan fortfarande är lite trötta. Jag sprang en del längs med floden och kunde därför blicka ut över den stora staden Kinshasa, så mäktigt och det känns verkligen som det är så nära, vilket det ju också är.

Ikväll när jag stod och väntade på att ta sista bussen hem kom ena brorsan i familjen plus en kompis förbi och de visade sig att de skulle gå sista biten hem så jag hängde på dem. Det tar kanske lite drygt en halvtimma så det var en lite lagom kvällspromenad. Så härligt, kvällsvärmen är så skön, det är då man verkligen kan njuta av värmen. Mitt på dagen när solen står som högst på himlen och man står och väntar på bussen är det inte alltid så skönt med värmen alltså men kvällarna jag säger bara Mm, vad jag kommer sakna det!

OBS! Bör tilläggas är att någon timma efter att jag skrivit detta inlägg i måndags kväll kom strömmen tillbaka. Jag hör ett litet klick och en lampa tänds varefter systern i familj rusar in i mitt rum med ett stort leende på läpparna och säger: Stina, har du sett, strömmen är tillbaka!!! 

Det går inte riktigt att beskriva vilken lycka det faktiskt är när man varit helt utan ström i en vecka och den helt plötsligt kommer tillbaka, det var minst sagt härligt!