Borta väldigt bra men hemma är hemma!
Kategori: Allmänt
Sitter i soffan hemma på Pionvägen 4. Jag måste erkänna att det varit lite förvirrande sedan jag kom hem med vad som är mitt hem. Det är lite kul att man kan bli så förvirrad när folk frågar: "Ska du hem?". En massa tankar börjar genast snurra runt i mitt huvud som: "ja men vart ska jag då?" Innerst inne så känner jag ju att det är är jag hör hemma men för bara några veckor sedan var det ju Bacongo, Ginomert som var mitt hem om någon frågade.
Det är så oerhört skönt att vara hemma. Jag bara njuter av att kunna träffa min familj och alla underbara vänner som jag saknat så mycket. Att äta frukost, den bästa måltiden på dagen, fil och müsli, som jag saknat det. Att ta promenader i min fina stad, ja Lidköping är så fint alltså. Att kunna vara ostörd och att slippa alla rop efter sig det är saker som jag uppskattar väldigt mycket nu.
Men nu när det gått tre veckor sedan jag kom hem och jag börjat landa lite har jag också börjat inse vad jag saknar Kongo. Jag tänkte på det, särsklit den sista tiden, på alla mäniskor och allt jag skulle sakna men det är ju först när man är ifrån det som det verkligen känns. Även om det varit en hel del som varit jobbigt och jag inte kände att jag skulle velat stanna en dag till så är jag så otroligt tacksam över att jag fick chansen att få göra den här resan. Jag har lärt mig så mycket som jag nog inte skulle kunna ha lärt mig på något annat sätt.
Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om så därför vet jag knappt vart jag ska börja. Istället lägger jag upp några bilder.
Här i magasinet på fotbollsskolan har vi tillbringat en hel del tid jag och Alexandra tillsammans med goa magasinsansvarige Sylver som alltid är glad även om han är sur.
Jag på en av Brazzavilles största marknader som ligger i stadsdelen Poto-Poto. Hit ska man inte gå om man vill ha en lugn stund.
En typisk liten kongolesisk affär som drivs av en senegales med en typisk kongolesisk Mama, nämligen min Mama Pirette.
Såhär fin kan man vara när man går på fest. Tjejen till vänster heter Danielle och är min kongokusin. Hon och hennes två bröder var alltid som en liten flock runt mig när de kom och hälsade på hemma och jag kan säga att jag gillade det, så härliga barn. OBS! Läsken är såklart med.
Det är inte så lätt att fånga väder på bild men jag tycker ändå att jag lyckats ganska bra. Som jag skrivit innan så blir allting ganska svårt när det regnar, även fotbollsträningarna blir ofta inställda.Här på Mansimou är det dock några killar från det äldsta laget som trotsar regnet och ger sig ut och spelar.
Visst ser det helt ljuvligt ut? Det var det också. Här var vi ute på en liten utflykt vid Kongofloden och fick åka pirog, det som vi sitter i på bilden.
Ofta på söndagar är det ledarmatch och det är alltid mitt på dagen när solen lyser som starkast. Det gick åt en hel del vatten kan jag säga.
Så fort kameran åker fram på fotbollsskolan så blir det lite smått kaos eftersom alla älskar att vara med på bild. Det brukar låta ungefär såhär: "Coach, coach, mig, mig, ta kort på mig, bara jag!" Här ställde jag mig och gjorde likandant vilket blev riktigt kul.
Här är jag och Alexandra med våra syskon, eller de flesta på bilden är syskon sen kom det till några fler när fotot skulle tas. Vi har pecis spelat en väldigt viktig fotbollsmatch mot barnen i kvarteret och vi vann.
En dag var vi och badade i en pool med syskon/kusiner/grannar(rätt ut sagt familj) till Alexandra. Den minsta tjejen som hänger på mina axlar var 4 år och den äldsta var nog 14 och ingen av barnen kunde simma så vi hade att göra kan man säga.
Det här var bara några godbitar av allt vad jag varit med om. Jag tänkte faktiskt göra lite reklam nu för är det så att du bor i Lidköpingsområdet och känner att du skulle vilja höra lite mer är du varmt välkommen till Skogshyddan på fredag kl. 20.00. Där kommer även min kompis Hanna vara med och berätta om hennes tid i Kongo-Kinshasa och bibelskolan Apostlagärningarna29.
Ha det fint och hoppas vi ses!
Bloggadress: http://sammels.blogg.se/