Mitt liv i Kongo

Så var här ännu en ny vecka. Jag måste säga att just nu har jag kommit in i ett väldigt gött flow. Trivs verkligen himla bra med livet just nu. Jag kan till och med uppskatta ljummen mjölkpulvermjölk och att sitta och tvätta för hand, det är inte sådär himla jobbigt ändå(även om jag verkligen kommer upskatta så sjukt mycket att få dricka mjölk och tvätta i tvättmaskin när jag kommer hem, det kommer bli en ren lycka). Däremot finns det ju såklart vissa saker som kommer bli så skönt att slippa. Som att folk runt omkring pratar om mig vart jag än går. Oftast är det inget negativt de säger(tror jag inte, men jag förstår ju inte allt) men det är ganska jobbigt när man t.ex. sitter på bussen och hör ordet mundele(viting) upprepas gång på gång samtidigt som alla kollar på mig och ofta skrattar. Något som man får höra är nästan varje dag är ju också "Mundele, varför tar du inte en taxi, föredrar du att åka buss?". Visst det är skönare att ta en taxi ibland men jag har inte råd att ta en taxi vart jag än ska vilket de har väldigt svårt för att förstå. När jag säger att jag inte har hur mycket pengar som helst bara för att jag är vit skrattar de bara och skakar på huvudet som om jag driver med dem. Men det är sådant man får ta, det finns värre saker här i livet och som tur är händer det ju så mycket annat kul som känns viktigare att lägga fokus på.

Helgen som varit har varit en ganska bra helg. Som jag många gånger skrivit så är det svårt att planera en dag helt och hållet, man kan aldrig veta hur en dag kommer se ut när man vaknar på morgonen. På lördag vaknar jag i alla fall och tar en riktig sovmorgon, tror närmare bestämt jag ligger kvar i sängen till halv åtta. Sedan går jag upp och gör mig min frukost och tar det bara lugnt. Jag bestämmer mig för att städa mitt rum vilket jag inte gjort på allt för länge, min kongomamma skulle låna min dusch dagen innan och jag riktigt skämdes över hur smutsigt det var, hon påpekade ju detta också såklart, så det var ju skönt att det blev av. Sedan drar jag mig ut mot Mfilou. Vanligtvis på lördagar är jag på Mansimou men eftersom mina 12-13-åringar på Mfilou skulle spela match så ville jag såklart vara med där. Det var riktigt kul med match alltså, det var första gången för mig som jag var med och coachade ett av de lagen jag tränar och det var kul att få se dem spela på riktigt. Det blev dock en förlust med 1-4 men det gjorde inte så mycket, det var trots allt första gången de spelade på 11-manna och när vi gjorde vårt mål som blev satt genom en straff var det en sådan lycka att det gjorde hela matchen. Alla barn runomkring, spelare som besökare rusade in på planen och började hoppa, göra volter och klappa i händerna, lycka. När matchen var spelad och alla träningar var slut för dagen drog jag och Alexandra hem till Johanna för en liten myskväll. Det var härligt, vi köpte nygrillad kyckling, färska bauguetter, fanta passion och även några bakelser från ett bageri i närheten, perfekt kongomåltid. Tyvärr hade de dock alldeles för mycket pili pili på kycklingen, det är en slags röd, jättestark röra typ som chili. Detta gjorde att jag brände mig på tungan och blev tvungen att sitta med tungan i ett vattenglas tills det gick över. På söndag morgon drog vi ut till Mansimou för att gå på en gudstjänst där. Jag trodde först att det var i en stor kyrka vi skulle gå och att gudstjänsten skulle vara på lari men det visade sig att vi skulle till en annan kyrka där det var engelskagudstjänst. Det var ganska kul att få komma dit för det kändes lite som hemma. Det var en ganska lagom lång guydstjänt med lagom lång predikan. Det var inte sådär hysteriskt som det ibland kan bli på gudstjänster här utan det var en hel del lite lugnare låtar, inte bara massa typsikt afrikadunk med tamburin och trummor och grejer så det var skönt. Efter denna gudstjänst drog vi vidare till ett café och satt där riktigt länge, dels för att få använda internet. Innan hade jag ju internet både hemma och på kontoret, nu har jag inget av det, eller jag kan låna min "boss" dator för att skicka iväg ett mejl om jag vill men vill jag kunna sitta lite längre får jag numera dra mig till något café med internet.

Idag blir det träning med tjejerna och sedan en "hejdåläsk" för Johanna med de andra tränarna. Nu är det bara en vecka tills hon åker hem, tråkigt. Imorgon ska jag och Alexandra hänga med våran favorit Benit, vi ska hem till någon av oss och baka något svenskt, det ska bli himla kul.

Ha det bra där hemma och glöm inte att börja värma upp Sverige åt mig nu, det är ju snart bara en månad kvar!

Äntligen får jag lite tid att bara sätta mig ner och skriva. Varför har jag helt plötsligt denna tid kan man ju då undra? Jo själkvklart är det på grund av regnet som började vräka ner mitt i natt och som pågår än och stoppar upp allting. Jag hade lyxen imorse att få sjkuts av pappan i familjen till kontoret, får det då och då när vi ska iväg samtidigt. När vi är på väg stöter vi på Maria, en svensk som jobbar här och som bor på gatan bakom mig, så vi plockar upp henne på vägen. Vi påpekar flera gånger att det faktiskt var lättare att ta sig fram idag trots regnet, detta på grund av att de flesta håller sig inne och väljer att stanna hemma från jobbet när det regnar, alltså inte lika mycket trafik, skönt.

Vad har hänt sedan sist då? Insåg att det var ett tag sedan jag skrev så ja det har ju hänt en del, mest vardagsgrejer för mig, men för er är det ju inte riktigt vardagsgrejer. Vi har haft besök från Mattias i Kimpese vilket var väldigt trevligt. Vi har haft det väldigt varmt, jag gillar det för det mesta och försöker njuta så mycket som möjligt för jag har insett att det kanske kommer vara ganska kallt när jag kommer hem men ibland är det svårt att njuta då man är helt blöt över hela kroppen av svett och dessutom så trött att man inte orkar någonting. Ibland kan jag bli lite trött på kongoleser för det känns som att det verkligen inte händer någonting, folk bara sitter ner på en stol och väntar på att någon annan ska göra ens arbete typ, men jag kan säga att jag börjar förstå dem lite. Man orkar inte vara på topp hela tiden i den här värmen och dessutom är det ju många som kanske bara äter ett mål mat om dagen så de går ju ganska ofta komkring och är hungriga. När jag förklarar att i Sverige rekommenderar man att äta fem gånger om dagen, tre riktiga mål och två mellanmål, då skrattar de ju bara och tycker att vi svenskar, vi är allt lite konstiga.

En rolig sak som jag var med om igår var när jag och Johanna satt på en restaurang och skulle äta lunch. Vi sitter och äter då någon plötsligt ropar: "Kines!". Vad tror ni jag gör då? Jo jag vänder mig genast om för att titta vem det var som ropade efter mig. Jag har verkligen vant mig vid att bli kallad kines, ja det händer nog nästan varje dag faktiskt. Mest är det små barn som kommer springandes på gatan och ropar: "Chinoise, Chinoise!".
En annan goding är en kille som heter Benit. Han är 12 år och spelar i det laget jag tränar. Han är helt underbar, jag blir verkligen glad så fort jag ser honom. Det är kul för han är verkligen villig att lära sig saker och han vill jättegärna lära sig svenska. Det senaste har han efter varje träning bett mig att skriva ner några ord eller fraser på svenska som han kan ta med sig hem och öva på. Innan och efter varje träning brukar vi ofta se till att samla alla och snacka lite och be tillsammans. Det brukar sluta med att vi ber Vår Fader och efter en träning förra veckan skämtade jag lite om att nästa vecka då ska alla kunna be Vår Fader på svenska. När vi höll på att samla ihop allt material från träningen kommer Benit fram till mig och säger: "Snälla Stina, kan du inte skriva ner Vår Fader på svenska till mig?". Självklart satte jag mig ner och gjorde detta. Hur många 12-åriga killar i Sverige skulle ha bett om samma sak liksom? Jag tycker det var helt underbart att han så gärna ville lära sig Vår Fader på svenska.

En tråkig sak som hänt det senaste är att min kära vän och kompanjon Alexandra har gått och varit sjuk. Hon började bli sjuk i lördags för nästan en vecka sedan. Hon gick till doktorn på söndagen och eftersom symptomen visade på malaria fick hon malariamedicin som hon började ta direkt. I onsdags var hon hos doktorn igen för att ta ett prov och då visade det sig att det inte alls var malaria utan en amöba. Jaha, att dom inte kunde ha tagit det testet på en gång tänker man då.. Men nu är det hur som helst bra med henne igen så det känns skönt att ha henne tillbaka igen. Jag vet seriöst inte vad jag hade gjort om jag inte hade haft Alex här, jag tror verkligen inte jag skulle klarat av att leva här i Kongo då.

Nu är det fredag och det var i tisdags som jag började skriva på detta inlägg. Förhoppningsvis kan jag få publicerat detta idag, mitt internet har blivit väldigt dåligt på sistone så det är därför jag kanske inte hör av mig så mycket. Men tänk nu är dte bara lite mer än en månad kvar. Det känns mest bra just nu. Längtar enormt efter att få träffa er alla och längtar efter Sverige men samtidigt finns det ju mycket som jag kommer sakna här.
Jag gillar för övrigt när ni skriver små kommentarer om vad som händer där hemma i Sverige. Även om det bara är som vanligt så är det ju skönt att höra att allt är som vanligt.

Ha det bäst!