Mitt liv i Kongo

Nu har det gått väldigt lång tid sedan jag skrev sist. Det beror väl mest på att jag haft min familj på besök över jul och nyår och inte velat sitta framför datorn medan de väl var här. De var här i nästan tre veckor, i måndags kväll var jag och lämnade av dem på flygplatsen tillsammans med mina kongoföräldrar. Det var faktiskt inte så jobbigt att säga hejdå. Jag vet ju att jag har klarat av den första tiden när jag kom hit och nu känns allt dessutom bättre, jag har kommit in i livet här väldigt bra. Det kan ju gå väldigt mycket upp och ner men just nu är jag bara väldigt tacksam över att få vara här och att jag har hälften av tiden kvar. Innan tyckte att det kunde vara lite jobbigt med värmen men jag har börjat uppskatta den mer nu (även om jag hellre vaknar upp till en mulen lite halvregning dag än en jättesolig dag om jag vet att jag ska jobba hela dagen). Det var lite synd att missa den vintern som var med all snö men tiden som kommer framöver i Sverige med några plusgrader och slask känns inte jättelockande.

Onsdagar är ju vanligtvis våran lediga dag men vi jobbade lite igår på förmiddagen eftersom vi varit lediga en del nu när familjerna varit här. Jobbet bestod i ett möte med mig, Alexandra och Mouck( leader principal) med planerande inför olika kommande saker. När mötet var klart var klockan halv två och jag var utsvulten eftersom jag inte ätit något sen frukosten. Vi hade bestämt oss för att testa en restaurang inne i stan men eftersom vi var så hungriga var vi tvungna att köpa lite bullar på vägen. På restaurangen sitter vi sedan länge och äter, jag en cheeseburgare och Alex en crepes med kyckling och ost. Det visade sig att stället hade Wi-Fi så vi blev kvar där ett tag. När vi sedan skulle gå och begärde att få notan sa han som hade stället: Men har ni inte betalat än? Äsh jag tar det! Det var ju bara att tacka och ta emot, man måste ju utnyttja att man är en vit, blond tjej ibland.. Så drog vi vidare för att leta upp ett café vi hade fikat på en gång innan men det visade sig vara väldigt svårt att hitta. Istället hittade vi till en mysig liten bokhandel, det var verkligen som hemma så där gick vi omkring och kollade ett tag. När vi fortsatte hittade vi ännu något som gjorde oss väldigt lyckliga. En stor matvaruaffär. Det finns ju casino, en fransk kedja som vi har varit på några gånger men här inne fanns det ännu mer saker. Alltså det går inte riktigt att beskriva känslan men när man har bott några månader i ett land där det mest bara finns små gatukiosker och sedan komma in i en sådan här affär med ett stort utbud av varor varav en massa europeiska varor som man känner igen, man kan inte låta bli att le stort. Jag kan säga att jag ibland kan gå och drömma om vad jag ska göra när jag kommer hem och en av de första sakerna är att åka till ica och handla. Efter denna upplevelse drog vi vidare till ett säkert kort eftersom vi inte hittade det förra stället fick det bli La Mandarin som vi varit på ett antal gånger. Utan mening så blev det en riktig storfika. Alexandra beställde en glass och jag en kaffe, pain au chocolat och en macaron, trodde jag. När de sedan kom ut med sakerna visade det sig att jag beställt fyra macarons så det blev en riktigt lång festfika. Det här kallar jag en väldigt glassig dag, mat, fika, bokandeln också den underbara affären.

Här kommer lite bilder från jul och nyår..

Såhär såg det ut på julaftons morgon. Riktigt mysigt hade vi och inte dåligt med julklappar heller. Det hade jag inte räknat med. Tack alla ni som hade skickat med brev också, det var riktigt kul.

I den här fina miljön med palmer och havet i bakgrunden tillbringade vi nyår tillsammans med Alexandras familj. Verkligen annorlunda att sitta i en restaurang som är utomhus och kunna känna den härliga värmen även fast klockan är tolv på natten och fira in det nya året.

 

Nej tillbaka till verkligheten. Nu måste jag dra mig till kontoret, kanske kommer sent bara för att jag suttit och väntat på att de här bilderna skulle laddas upp. Fast jag är ju i och för sig i Afrika och Kongo och om jag inte har helt fel så komer jag vara en av de första som kommer till mötet ändå, haha!