I torsdags anlände två svenskar hit, Arvid och Johanna. Dom är här för att arbeta som volontärer i kyrkan via ett program som heter Exchange så dom kommer vara här i fem månader. Kulkul! I torsdags var det första november och kongoleserna firar alltid Allahelgonsdag den första november. Därför var det en litet speciell dag eftersom alla var lediga för att kunna åka till kyrkogården och fixa till gravar och pynta dem. Det är tydligen inte som i Sverige att man kan åka dit när somhelst utan det är första november som gäller. Hela svenskgänget drog för att kolla på gravar där gamla svenska missionärer ligger begravda, det var väldigt gamla gravar, den senaste var från 40-talet tror jag. Haha detta var Arvid och Johannas första syn av Brazzaville, muntert! Idag har jag varit med om mitt första långa möte på kongolesiskt vis. Det var väldigt intressant. Vi hade ett möte på fotbollsskolan där vi skulle utvärdera säsongen som varit (där hade ju inte jag mycket att säga till om), planera inför kommande säsong och välja ut representanter för de olika kommitéerna, välja ny styrelse typ alltså. Igår så frågade jag Mouck som är ansvarig på fotbollsskolan hur lång tid han trodde det skulle ta för mig att ta mig till fotbollsskolan och han säger: Du kan åka vid nio. Jag: Men mötet börjar ju nio. Mouck: Ja vi har sagt att det börjar nio men jag tror inte det kommer börja förrän vid halv tio, tio. Idag var vi där vid halv tio och när tror ni mötet drog igång? Jo tjugo över elva, välkommen till Kongo alltså! Jag förstod inte allt vad som sades på mötet men jag kan säga att det var väldigt mycket skämt och dom drev med varandra en hel del. Det var väldigt kul när vi skulle välja representanter till de olika kommitéerna, det verkade inte som det var så många som ville ställa upp på detta så varje person som föreslogs skulle hålla sitt lilla försvarstal, väldigt intressant. När någon sedan blev vald applåderades det hejvilt.