Har fått lite önskemål om att skriva mer så jag ska väl försöka mig på detta. Hur ser en vanlig dag ut här undrade mamma. Ja än så länge kan jag väl inte direkt säga att det finns några vanliga dagar här eftersom vi inte riktigt kommit in i några rutiner än. Men förmiddagarna brukar innehålla något slags möte eller franskalektion som vi har tre gånger i veckan och eftermiddagarna brukar innehålla besök på olika ställen. Det har blivit en hel del bussåkande som jag skrivit lite om innan vilket är en kurs i sig att lära sig. Eftersom systemet inte är lika logiskt som i Sverige med skyltar på busshållsplatser och bussar gäller det att lära sig vart man går på bussen vilken buss man ska ta och vart man ska gå av.
Igår skulle jag och Alexandra ta en taxi hem till Maria som jobbar här med ekonomin på ASUdh och vi visste inte var hon bodde utan hade bara adressen på en lapp så vi fick lita på att taxichauffören tog oss till rätt ställe. Det visade sig dock att han inte riktigt hade koll på vägen eftersom han fick fråga sig fram. När vi gick ur taxin trodde vi att vi hade kommit rätt men tydligen inte, vi visste i alla fall att vi var ganska nära så vi bestämde oss för att gå sista biten och försöka fråga oss fram. Det roliga här i Kongo är att folk är väldigt villiga att hjälpa till men kan de inte vägen hittar de hellre på en väg än att säga att de inte kan. Så vi gick lite kringelikrokar innan vi bestämde oss för att ta en ny taxi och då behövde vi inte åka särskilt länge innan vi kom fram så vi var ju inte långt ifrån i alla fall. Så kan det vara när man är ny i en stor stad men om några månader ska vi förhoppningsvis kunna ta raka vägen.
Annars har vi träffat en hel del svenskar den här veckan som är här på besök. Bland annat Dan som har bott här många år under sin uppväxt som missionärsbarn och Linda som var fotbollsvolontär här för åtta år sedan. Igår var även en kille som jobbar på svenska ambassaden i Kinshasa här och åt middag med oss svenskar som är på plats så det var trevligt. Man får ju direkt någon slags connection när man befinner sig mitt i Afrika och får träffa andra svenskar, även om man är väldigt olika personer har man mycket mer gemeensamt än med kongoleser.
Just det många frågar vad vi äter och det har varit mycket fisk, kyckling, köttgryor med ris, pommes frites, couscous. Jag har smakat litegrann på foufou och maniok som är typiska kongolesiska basprodukter. Både foufou och maniok ser ganska lika ut, lite gråaktiga degiga, ungefär som trolldeg, så jag får väl säga att utseendet inte ser jättetilltalande ut men det gick att äta. Jag föredrog foufoun framför manikoen men jag har hört att det är sådant man måste lära sig att gilla.
På tal om väder som vi pratar om mycket i Sverige så märks det att vi är på väg in i en regnperiod, det har regnat hela natten och morgonen. Klockan 7 imorse var jag och Alexandra för första gången ute och sprang och duggregnet som kom då var perfekt springväder, riktigt härligt!
Ska se om datorn orkar ladda upp lite bilder i ett senare inlägg,
Kommentarer
Sara Nyberg säger:
Du skriver jättefint och man får en bild i huvudet när man läser. Lycka till med bussåkandet :)
Kram storkusin
2012-10-20 | 09:40:47
Mostertanterna Ingegärd, Kerstin, Astrid o Marianne säger:
Hej Stina. Vi är i Lidköping och firar Gaby. Det regnar varje dag här också. Hoppas det fortsätter lika bra som det börjat för dig. Ha det så bra, kramar från oss alla
2012-10-21 | 14:45:26
Gullvor säger:
Vad roligt att få läsa om allt som du får vara med om.Vi följer dej på bloggen. I dag har vi varit på gudstjänst på fm. Sen tog jag en promenad runt Öboängen då kom din pappa o Kajsa i bilen,skulle se till båten.Nu är det kväll Wiktor o Elin kommer snart hit på lite kvällsfika. Alla hälsar till dej. Var rädd om dej. KRAM Gullvor
2012-10-21 | 17:49:18
Kerstin Kvernes säger:
Du sover alltså där i rummet som dels är en del av mina föräldrars sovrum samt den veranda där jag hade min säng. Var äter ni? Äter ni i samma hus eller går ni ut och äter. Väldigt roligt att följa Dig via bloggen. Hälsa gärna till kökspersonalen från mig.Jag har också provat på bussar. Som Du säger, trångt och man får lära sig.
Kram
Jag ska spendera nästan sju månader i Kongo-Brazzaville som fotbollsvolontär. Det innebär att jag kommer vara ledare på en fotbollsskola som Svenska Missionskyrkan och Gothia Cup driver tillsammans och har gjort i ca. 10 år. Jag ser fram emot en spännande tid med många nya upplevelser och minnen för livet.