Mitt liv i Kongo

I lördags tog Maria med mig och Alexandra för att visa hur det går till på en riktig kongolesisk marknad. Precis som torghandeln i Lisch på lördagarna, eller vänta lite, riktigt så var det inte. För det första så är kongoleserna experter på att få in hur mycket saker som helst på en liten yta, alltså det var saker och ting överallt. Vad fanns det då för saker kanske du undrar. Ja vad fanns det inte säger jag då. Några dalahästar såg jag nog inte någonstans, nej men annars fanns det allt och lite till. Jag skulle kunna gå omkring på en sådan marknad och kolla hur länge som helst, sånt gillar jag, fast det är ju rätt mycket som är billig skit som vi säger. Vi gick och kollade en hel del på tyger och det känns som att så många olika färger och mönster har jag inte sett i hela mitt liv, men så har jag ju bott i Sverige där svartvitt alltid funkar. Det blev faktiskt ett inköp i tygstånden för min del, fast inte något sådär superafrikanskt utan ett rosa/grönt blommigt som jag tänkt sy upp till en klänning. Jag köpte även en pengapung eftersom jag inte alltid vill kånka runt på plånkan med alla kort och så blev det ett nagellack eftersom man alltid går i öppna skor här och då kan ju inte tånaglarna se ut som "hejkomochhjälpmig".

På eftermiddagen unnade jag och Alexandra oss ett poolbesök vilket var väldigt härligt, något vi längtat efter ändå sedan vi kom hit. Så det var ett bra lördagsnöje. En riktigt bra grej är också att vi hittat en affär liknande en stor ica-affär där man verkligen kan hitta allt. Jag blev riktitgt glad när jag kom dit för det kändes verkligen som hemma, vi hittade till och med Wasa knäckebröd som jag var tvungen att köpa. Ni kan ju räkna med att det kommer att bli fler besök dit.

I skrivande stund sitter vi på ett café som heter La Mandarin och göttar oss med deras ljuvliga glass. Ja inte för att göra er avundsjuka eller så men jag måste erkänna att vi har det väldigt glassigt just nu, hehe!