Mitt liv i Kongo

Alltså jag måste bara få skriva av mig lite, för det jag är med om just nu är så himla häftigt. Jag pratar om något som är ett kärt samtalsämne bland oss svenskar, väder.

 

Det är söndag, första advent, klockan är 06.41 och jag har redan varit vaken i en timma. Jag vaknade av att det lät som om någon flyttade på en stor, tung möbel på övervåningen. När ljudet sedan fortsatte och bara blev ännu starkare insåg jag att detta inte var fallet. Jag ställde mig och kikade ut genom fönstret och det var ett ganska gulaktigt ljus jag såg, himlen såg otroligt blå ut men när jag kikade åt andra hållet var det helt mörkt. Åskandet och blixtrandet hade redan börjat, det hörde jag och såg genom att mitt rum lystes upp varenda gång det kom en blixt. Efter några minuter var även resten av himlen mörkt grå och regnet öste ner som bara den. Likadant var det i fredagskväll. Man kan verkligen se när ett sådant här oväder är på gång för himlen brukar ofta vara väldigt ljus samtidigt som det är helt mörkt på stora delar av himlen. Det börjar också blåsa, man skulle nästan kunna tro att dessa vindarna kan ta mig hem till Sverige. När vi såg dessa tecken på oväder i fredags gick jag och en av bröderna i familjen upp och ställde oss på balkongen och bara beundrade vädret. Jag är inte rädd för åskan men jag får verkligen respekt för den samtidigt som jag inte kan låta bli att älska den.

 

För övrigt så har min kompanjon Alexandra gått och fått malaria, inte kul alls. I fredags sa hon att hon började känna sig lite hängig och igår var hon hos doktorn och fick reda på att det var malaria. Igår hade vi möte med alla tränare och då frågade alla mig varför Alexandra inte var där. När jag berättade att hon hade malaria fick jag typ samma reaktion av alla: Haha, hon har redan fått det, snart är det din tur också! Jag blev först lite småirriterad över hur folk reagerade men sen tänkte jag att de flesta här har ju haft malaria en eller flera gånger och att skämta om det är väl deras sätt att inte göra en stor grej av det. Dessutom är det sådana de är, folk har en otrolig skadeglädje här, ni ska bara se hur folk skrattar om någon snubblar. Vem vet jag kanske har en helt annan sorts humor när jag kommer hem?

 

Nu är klockan 07.07, regnet och åskan har upphört och jag är hungrig så det är dags för mig att gå och förbereda min standardfrukost: Banangröt, mums!